Har aldrig hört Lurvas jama, så jag trodde inte han kunde detta. Idag fick jag bekräftat, att det kunde han.
När jag kom hem från jobbet idag, låg Lurvas högst upp på klätterställningen och sov. Jag gosade med honom lite och kollade såret som han rev upp igen i fredags. Tänkte att jag klämmer lite på detta och kollar om det är rent. Icke, det kom massor med var ur detta. Funderade lite, skickade ett meddelande till Eva. hon svarar, jag är hos Bremer, du får komma direkt.
Jag kommer svarade jag om jag får in Lurvas, han kom så snällt när jag ropade på honom. Låste luckan och lyfte upp honom, ner i buren. Det var protester kan jag lova. Utbrytarkung kunde han nog va, men han lugnade sej, tills jag lyfte buren vill säga, då blev han hysterisk.
Ut i bilen, ställde buren i passagerarsätet, på med bältet runt buren och sen bar det iväg. Vad ha jamade och jamade och jamade, han slutade dock när jag stack in ett finger, och kliade lite där jag kom åt, sen lutade han sej mot fingret och var tyst. Han började dock så fort jag behövde högerhanden för att växla, sen tystnade han igen när han fick sitt pekfinger att luta sej mot.
Matte, vad gör jag här, varför har du burat in mej?
Jag vill inte vara här i buren, släpp ut mej!
Det gick jättebra hos veterinären, han var “kolugn” och lite nyfiken. Bremer tryckte ut resterande var och sprutade in lite medicin i såret, som var ganska stort. Fick ett recept på antibiotika, som jag hämtar i morgon. Ville inte stanna på apoteket och lämna Lurvas ensam i bilen.
Här har vi parkerat hemma på gården och han känner nog igen sej igen.
Bremer han frågade om Lurvas var hos oss som jourhem… Nej absolut inte, han har varit hos oss i snart tre år och han är det goaste som finns.
Nu ska han ha piller i 10 dagar och så ska jag spruta in bakteriedödande salva i såret, varje dag.
Nu vet jag iallafall, Lurvas han KAN JAMA!
Må så gott alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar