Olle och jag äntrade hojarna strax före 10.00 och styrde kosan mot Olstorp för att åka årets Poker run. Den första som knackade kollade in mej var Björn Lilja som har tagit sitt förnuft till fånga och börjat köra hoj, bra tjej ha träffat, som fixar detta. Nästa som jag råkade på var Carina, goa glada Carina. Det var ett helt gäng där från Tidaholm, Gringo var inte med för han renoverade hus.
En strid ström av hojar anländer för att köpa startkort.
Vi hade bestämt träff med flera vänner och min “lillebror och svägerska”. Vi passade på att ta en kopp kaffe medan vi väntade på resten av samlingen.
Det första stoppet var i Forsvik, här dras det andra kortet i pokerhanden.
Sen gick färden vidare runt Viken, vägarna kände jag igen, Pappa hade ju sommarstuga där uppe i många år. Nästa stopp var i Undenäs. Här var det lite matstopp också.
Här är det gänget som vi åkte tillsammans med. Roadcaptain var KP himself. Han jagade på och gasade som en tok, det var bara att försöka att hänga med. Ibland undrade jag vem det var som rymt, eftersom han jagade på så. *ler*
Nästa stopp var i Vassbacken, inga bilder därifrån, men här drogs det fjärde kortet, å där sprack min chans på stege.
Väl åter på Olstorp så är det hoj efter hoj efter hoj, rad efter rad.
Alla har suttit av nu ska vi gå in i parken igen för att dra det femte och sista kortet. Det minglas lite under tiden. Vi väntar på resultat och prisutdelning.
Här sitter hans, Jan, KP och Olle, de övriga åkte hem lite tidigare.
Här tjuvtog jag en bild på Björn och hans sambo.
Summering av dagen var 752 pokerhänder (‘a 100;-) Totalt skänktes 121 000 kronor till kvinnor och barn.
Tyvärr så fick vi rejält med regn på oss när vi skulle åka hem, men vi var ju på väg hem så det gjorde ingenting. Skinnställ och hojar behöver rengöras kan jag tala om. Det var skitigt på vägarna och det skvätter. Åkte en bit på E20, men vid första bästa tillfälle så gjorde jag ett vägbyte till mindre väg, det är inget kul att köra E20 i spöregn. Spårig väg – vatten i spåren – breda däck är det samma som vattenplaning för min del, bilister ligger och pressar bakom, det blir liiiiiite stressande. Det är bättre med småvägar i det läget.
Vi hemkomst en dusch och en pilsner på trappan.
Jättestort tack till de som anordnade årets pokerrun. Det trevligaste som jag har åkt någonsin.