Nu var han ute HELA dagen i går, fick lura in honom med en lekvippa på kvällen. På förmiddagen idag ville han inte gå ut, men när vi kom hem från begravningen ville han allt gå ut och kolla. Luckan förstår han sig inte på så jag fick leka in honom nu ikväll och knô in han genom kattluckan…..
Han är mycket reserverad ute och springer sin väg så fort han hör nåt oljud, typ en bil eller som när vi högtryckstvättade altanen och trapporna. Puts väck! Vi var tvungna att sysselsätt oss med något praktiskt innan vi åkte för att ta avsked av lilla mamma och likaså när vi kom hem, så då blev det lite trädgårdspyssel.
Det var ett fint avsked, men det är ju egentligen bedrövligt att det ska till sådana här tillställningar för att träffa gamla vänner. Skam till sägandes så kände jag inte igen våra gamla grannar. Först kom Inga fram och hälsade och jag fattade ingenting, sen kom Annika och kramade om mej då var jag tvingad att säga, du får ursäkta mej men jag vet inte vem du är (pinsamt) men det är ju jag, Annika och även Per var med, snacka om att ha hjärnsläpp. Olle och Anna-Lisa var också med Paulina likaså, och några andra vänner till mamma i Axvall. Pappa och Maritha var också med och stöttade oss. Jag var ju inte ensam om att inte känna igen våra lekkamrater och grannar Ove var inte dålig han heller.
Hoppas vi nu kan hålla lite kontakt med Annika och Per.
Nu är allt det värsta gjort, nu får vi gå vidare och hoppas att allt blir bättre. Mamma har det iallafall bra, hon sitter på ett moln och dinglar med benen och klappar sina gamla hundar och träffar gamla vänner. Hos oss finns hon kvar i minnet.
1 kommentar:
Jag vet hur du menar. När min mor begravdes för 11 år sedan, så träffades alla släktingar för första gången på flera år.
Vi sa precis samma sak, att det är synd att det ska krävas sån här tragedi för att man ska samlas. Alla lovade att det skulle bli ändring på det. Men det blev det ju så klart inte.
Skicka en kommentar