Djurpratare del 3

Här kommer sista delen i Djurprataren. Här diskuterade hon med Lurvas Von Örontofs.

Sittning tillsammans med Lurvas

Vilket härligt yrväder, vi har här då. Den här killen kommer ni ha många skratt åt, han testar allt och är så nyfiken. När han kom till er så var han en liten kille som var livrädd för allt som rörde på sig och som kunde ge ifrån sig ljud. Men han gjort sig hemmastadd hos er och han känner sig så trygg hos er, visst han blir lite rädd ibland än men det är inget jämfört med hur han var innan och han kommer bli en sån härlig mysig sällskaplig katt när han blivit lite äldre, lugnet själv men ändå kommer han alltid vilja ”jäklas” lite med de andra katterna, han vet ju precis hur han ska göra.

Den här katten han ser rakt igenom en. Han vet precis vad ni tänker och han har en himla koll på allt. Visst han kan ligga och sova riktigt djupt emellanåt men han vaknar lätt om det är något ljud han inte känner igen. Än så länge söker han tryggheten hos Smulan och Snuttan men snart är han så stor och han kommer då vara tryggheten självt och de andra katterna kommer ty sig mer till honom. Men han kommer också vara den katten som är ute mest och tar ganska långa promenader, visst han kommer råka ut för en del när han börja testa och kollar in markerna runt omkring där ni bor. Men han är inte än, men kommer bli en katt som många ser upp till då han har ett sådant sätt som bara strålar ut en härlig karisma.

Men låt honom vara inne ett tag till, tills snön har försvunnit så han hinner bygga upp sitt självförtroende lite mer, visst Smulan och Snuttan bli lidande av det då han har så mycket energi i kroppen och bara måste få reta dem emellanåt.

Jag upplever mer katter och som att det är väldigt rörigt där man fångat honom, det känns som om han inte fick i sig mat som han skulle, utan var ständigt hungrig, men han var som sagt var inte själv utan de var fler där men med sin ”tur” blev han räddad, men det är ofta som han undrar vad som hände de andra där. Sin mamma såg han inte så ofta då hon hade svårt med att få till det, med mat till dem och det känns som om det ofta var om revir, han var en väldigt liten katt där ute och det var så mycket som var otäckt där…. Jag ryser av känslan han har när han pratar om hur han hade det. Tack och lov att han är hos er nu, han hade aldrig kunnat få de bättre någon annanstans. Men det har varit en period nu innan, då han mest bara varit rädd och detta har gjort att han känt sig så oerhört liten men den här känslan har redan försvunnit mycket och den försvinner bara mer och mer, jag ser honom hela tiden som en stor katt, han kommer bli så stor och fin.

Hade jag inte haft de katterna jag har nu hos mig och hade han inte haft de så bra hos er så hade jag kommit och hämtat honom, han har något som jag bara dras till, sån pondus och sådan härlig utstrålning. Kan man annat än sucka med ett leende när han härjar och man får en blick från honom.

Den här katten gillar mat, han tar inte för givet att han ska få mat, det kommer han aldrig göra och när det då kommer fram mat då äter han, så han skulle lätt bli en tjock katt men han kommer röra på sig så mycket sen när han är ute. Men som det är nu så begränsar Smulan och Snuttan det han äter.

Lurvas tycker om både Smulan och Snuttis men just Snuttis dras han till lite mer, han vill verkligen att hon ska tycka om honom samtidigt som han tycker det är så kul när hon blir arg på honom för hon rivs inte så som Smulan, utan hon är lite försiktigare i sitt sätt att säga till och då vågar han testa henne lite mer. Men jag har nu sagt till honom att han måste ta det lite lugnare med Snuttis för hon måste få vänja sig vid att han är där. Har förklarat för honom att hon är en katt som gillar rutiner och då ingick inte han innan men om Lurvas tar de lite lugnare så kan hon gärna bli vän med honom och få in honom i flockbilden som hon har.

När Lurvas blir lite lugnare så ser jag framför mig hur han och Snuttis kommer ligga och sova intill varandra och de bägge kommer ty sig mer och mer till varandra. Smulan har inte ont av de hon ser dem gärna ihop.

När jag känner av Lurvas kropp så känner jag hela tiden hur hela han är nyfiken och vill spana in och testa allt, de spritter liksom i hela hans kropp. Men samtidigt så är han så harmonisk i sin kropp nu, hela han njuter av att vara hos er. Men det känns att han snart behöver större område att spana in och forska. När jag försöker känna av hur han kropp mår så känner jag att han är en ungkatt, för han har inte det tålamodet som en äldre katt har, utan han vill helst att det ska hända något. Men hans kropp känns hel och fin, jag känner inga krämpor i hans kropp och han känns bra även psykiskt, han har återhämtat sig bra efter de jobbiga han varit med om. Visst han kan tycka det är otäckt när ni kommer ovanför honom och vill lyfta upp honom. Men låt istället Lurvas komma fram till er, locka på honom och lek gärna med honom en del, gör små nystan som han kan leka med. Då underlättar ni det en hel del för Snuttis och Smulan.

Den här katten kommer råka ut för en hel del men han lär sig också mycket på det.

Det lilla busfröet har inte tålamod att prata med mig längre, utan vill göra något annat nu, och jag kan inte hindra honom, då han varit väldigt duktig som haft tålamod med mig så här länge.

Ni har verkligen tre stycken helt underbara katter med helt olika personligheter och jag vet att de kan absolut inte få det bättre hos någon annan då jag känner eran starka kärlek för dem, de är som era små bebisar.

Jag vill verkligen att ni ska njuta av de här tre underbara och kärleksfulla katterna, de älskar er, även Lurvas som inte varit hos er länge, men han tar er till sig mer och mer.

Ja detta stämmer ju också, jag blir nästan mörkrädd.

Ha en bra afton. Nu ska jag redigera bilder som jag knäppt ho Eva idag och uppdatera hemsidan. Knappt någon idé för katterna flyttar nästan innan de installerats hos Eva.