Det har gått ett år……

sedan kamraten Lars-Erik “Tjurn” Lennartsson tog sin sista sväng på hojen. Han har nu varit borta ett år.

R.I.P Kamraten!

Det har hänt en hel del sedan han gick bort. Han är nog den största “boven” till att vi hade en underbar återträff i Tidavad den 22 maj. Massor med gamla kamrater mötte upp och vädret var på topp, humöret var på topp och det var toppen att träffa alla igen.

I torsdags kom Viljas nya matte med en present till men som tack för att hon fick lilla Snöret. Hon är saknad, ska alla ni som läser detta veta. Väldigt saknad, men går det inte så går det inte, då är det till att “göra det bästa av situationen” och det har vi gjort. Vilja har ett nytt hem och våra katter vill komma hem igen.

Presenten ifråga  var en kasse med lite godis i, charkvaror. Jag ställde in dessa i kylen för att frysa ner detta senare. När vi kom hem från mamma och firandet av hennes födelsedag så togs kassen fram ur kylskåpet och då fick jag ett hysteriskt skrattanfall. Vad ligger i påsen, jo prinskorv, kryddkorv och en gris!!! Ja en gris

Skickade genast en fråga till Helen och frågade, vad ska jag göra med denna, ska den kokas eller tillredas på nåt vi???? Nä den ska bara “skalas” det är typ medvurst. Har man hjärta till detta, den är ju jättesöt.

Idag har vi varit till Karlsgården och hämtat det sista(?) lasset i huset som pappsen och Marita har flyttat ifrån. Massor med bra-att-ha-maskiner och verktyg. Pappsen är piggelin igen efter operationen i veckan, hem kom han fredagen. Så där är det som vanligt igen.

Väl hemma så hittar man en katt som har vuxit fast i ett fårskinn. Äntligen!!!! så här är det också som vanligt igen!

Här mår jag jättegott, matte!!!

Om vädret tillåter i morgon så ska det åkas en tur på hojarna!!!!