Igår när jag skulle gå och lägga mej, så händer det, jag satt och pratade med Snopen lite, han satt under köksbordet, sen ger jag Lurvas lite godisar och sträcker även fram handen med godis mot Snopen och han fräser inte, han backar inte, i nästa sekund börjar han att stryka sej mot benen på mej går runt i en åtta. Böjer mej ner och klappar honom.
Vilken lycka!!!!!
Problemet som uppstår är, JAG FÅR INTE SLUTA KLAPPA. Han buttar och puffar, följer efter mej. Vill så gärna bli klappad mer mer mer. Han han försöker lägga sej intill Lurvas, men det går inte riktigt än, men nästan.
Tänk katt gå från en skygg vildkatt,till en trygg innekatt på drygt två månader… Vilken känsla. Han flyttade in, låg under sängen, flyttade till fönsterbrädan, åt på nätterna, lärde sej att det finns en låda istället för att gå ut i kylan och nu den 25 februari går det att kela.
Förstår känslan när man tar hem en skygg katt och väntar tålmodigt, fjäskar och lockar, lugnt och stilla – sen plötsligt händer det!!!
5 kommentarer:
Härligt! Gissar att von Snopen tyckte det var supermysigt också! Kurr och burr.
Så underbart!Ren lycka! Nosbuffar
Och idag fräste han igen :)
Hurrjam vad härligt! När man väl upptäcker hur mysigt det är med gos är det svårt att sluta. :)
Du skall se att det blir mycket gos framöver trots att han fräste idag igen.
*nosbuffar*
Jag vet också hur det känns att skyggisar vänder och blir tryggisar. Mina två killar, Assar och Sixten, var två vettskrämda ungar när vi hämtade dem i Kristinehamn. Skräcken riktigt "stod ut" genom ögonen på Assar där han kurade bakom Sixten, men idag är de trygga och fina killar. Känns härligt.
Hälsn.
Gitte gammelmatte
Skicka en kommentar