Föll det snö och var fem grader kallt i år har det varit strålande sol och drygt tjugo grader varmt.
Det kan man kalla kontraster.
Idag är det ett år sedan vi hittade mamma död i sin lägenhet, och vi tackar än en gång för att hon bara trillade ihop hemma. Chockartat, för oss jovisst, för hon var fullt frisk, men så skönt för henne. Så skönt att hon hade planerat sin dag med kafferep med grannar. Så skönt att hon slapp lida, så skönt att hon slapp vara på långvården eller något äldreboende, hon fick vara hemma med sina katter till sista sekunden.
Jag lider med de som blir liggande, kanske helt klara i huvudet, men inte kan göra någonting, inte prata, inte äta. jag lider med de anhöriga när det snurrar till i skallen på mamma/pappa de känner inte igen sina barn, de fattar inte vad som händer runt om kring dem. Det är så sorgligt.
Jag var till Skara och arbetsförmedlingen idag, när detta besök var överstökat gick jag till blomsteraffären och köpte en stor bukett med påskliljor. Dessa placerades i minneslunden på Kyrkogården, det är en väldigt fin minneslund. Stod där en stund och tänkte, nu har det gått ett år till och du, mamma, har varit borta ett helt år. Tiden försvinner iväg, tyckte att det "var igår" som vi hittade dej, liggandes över sängen.
Du hade varit uppe och tagit ett glas juice och en Alvedon, förmodligen en morgonrök också. Du skulle väl lägga dej att sova en liten stund till, men du somnade för gott. Där fann vi dej, efter att grannarna larmat, för du svarade inte i telefon och det var ingen som öppnade och gardinerna var fördragna i sovrummet, det var inte, så den ena grannen ringde till nästa granne som ringde till nästa och slutligen så fick de tag i mej och maken, och jag ringde min bror och så åkte vi dit och vi gick in alla tre på en gång. För vi visste, ja vi kände på oss vad som hänt, och det hade hänt.
R.I.P lilla mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar