Jag är väldigt tacksam

och stolt över att jag har fått förtroendet att sköta Katthemmets hemsida. Kanske bidrar just JAG med att fånga en blivande kattägares intresse med min bild. Det är så underbart att få komma ut till Eva och fotografera dessa underbara varelser som har räddats, på det ena eller andra sättet. De har fått komma in i värmen och de har en stor chans att få ett nytt kärleksfullt hem.

Idag var jag där och vad finner jag, jo en liten Kaka, en dröm, lilla Kakan von Jo-så-fin, den ljuvligaste varelse sitter där och tittar på mej. Spottig och fräsig är hon fortfarande, denna lilla hittekatt. jag blir så ödmjuk, ja jag blir ödmjuk, inför dessa små fina pälsbollar som blivit övergivna.

Titta på den här lilla Snutteruskan, hur kan en sådan bli ratad.

Tur att jag redan har tre ljuvliga pälsbollar annars så hade hon hamnat i min ficka.

Ofta när jag kommer ut till katthemmet så är jag kanske lite stressad och har värk och så vidare. Så sätter jag mej ner och blir anfallen av en hel hoper med fina missar, kan man må annat än bra då. En, två, tre katter i knät som spinner. En hel hög som vill busa, kolla på kameran, krypa bakom skynket som jag brukar sätta upp för att få en lugn bakgrund. Det busas och klättras och jag blir bara så lugn. De rycker i axelremmen till kameran, kryper in i linsen, när jag ligger på golvet då jag försöker få en hyfsad kameravinkel på nån rädd stackare som sitter i ett hörn.

Jag bara älskar dessa små och stora fyrbenta pälsklädda liv.

Jag beundrar Eva och hennes medhjälpare som sliter med städning av kattburar och tvättning av filtar, klösbrädor, toalådor och allt som finns hos en katt. De kämpar för att få in pengar till veterinärkostnader, mat, sand, mediciner, leksaker och renovering av byggnader. Nu är ju kattungehuset uppe, tak och väggar, nu är det bara resten kvar och sånt kostar, det kostar massor.

Har du en slant över så tänk på katthemmet, minsta lilla krona är välkommen, PG: 157 9999-2.

Tack Eva för att jag får hjälpa till med vad jag kan!

Sen att du är skyldig till att jag hittade Lurvas von Örontofs, han utan hjärnceller och bromsar, det är en helt annan sak.