Väggen är jävligt nära igen....

Har inte bloggat på några dagar. Hur mår jag då. Orkar inte!!!!

Koncentrationssvårigheter, panikångest, tryck över bröstet, andningssvårigheter, sömnstörningar, illamående, yrsel, värk värk, värk. Nu är jag där igen, å inte kan jag skylla på någon, ingen mer än mej själv, som aldrig lär mej att inte köra på högsta växeln. Varför kan jag inte köra på trean istället för femman. Ja nu får jag dra i handbromsen.

Att ta sig för något just nu är ett "helt företag" orkar inte ens åka hoj. Det som är den bästa avkoppling som finns. Anser mej nästan som en trafikfara emellanåt (vissa tycker ju att jag vinglar i vanliga fall) *L*. Jag bara läser, vilket också är en avkoppling.

Lillchefen kom med en present, en hel påse med kantareller. Räcker väl till ett par mackor säger han. Undrar hur stora de mackorna ska vara. Storlek odelad brödkaka kanske. *L* Tack snälla, jag ska njuta av varenda tugga. Tur att Olle hatar allt vad svamp heter (utom champinjoner på burk) så jag får ha varenda gul godbit för mej själv.

Det är ju skönt att slippa gå runt och irra i skogen och bli förbannad för att man inte hittar några gula lysande saker. Det fixar Lillchefen till mej istället. Tack än en gång.

Dagens kattcitat: För en kattunge är världen en betagande utmaning.

I bästa fall är man sin katts kamrat. I värsta fall dess slav.

Skvaller: Christian fick en felleverans vad gäller glas så där en 300 stycken, men har gjort de mest underbara ljuslyktor som tänkas kan av dessa. Dessutom var det någon som gick och slog i väggarna på Kvarnbostället inatt. Han var lite skärrad när han kom in i kaffestugan på förmiddagen. *L*