Lurvas hittad välbehållen

Hualigen vilka dygn jag och maken gått igenom nu. Sist jag såg Lurvas var i måndags morse innan jag åkte till Götene för att klippa mej. Måndag kväll ingen Lurvas, han som ALLTID kommer in om kvällen. Tisdag morgon ingen Lurvas, var f*an är katten. Åkte och jobbade, ingen Lurvas när jag kom hem, inte heller den kvällen heller. Ja, ute på äventyr har han ju varit men det här stämde inte. Halvslumrade i fåtöljen under natten, ville höra om det slog i luckan. Smulan sov intill mej, lyckligt ovetande om hur orolig matte var.

Hon är väldigt söt lilla Smulan.

Onsdag morgon, ingen Lurvas. Nu var jag riktigt orolig. Åkte ner till Götene för att uträtta ett par ärenden, sen hem för att börja leta ordentligt. var i närmsta grannens garage och uthus igår och kollade men ingen där.

På med grova skor och en bra jacka. Började hos nästa granne, nä de hade inte sett till honom. Vidare till stenhuggeriet, ja vi såg en svart vit långhårig katt här i morse, visade bild på honom, men nej, det var inte han för han hade ingen vit nos. Uppför backen och pratade med nästa granne, som är ute och promenerar mycket, de hade heller inte set till honom. Bad dem hålla utkik i diken och så vidare, om han hade blivit påkörd eller nåt. Bara så man vet!!!!

När jag nu kom ut på vägen och skulle gå till nästa ställe, så kommer hon jag pratade med först och hon stannade. – Ja tror att han sitter i vår grävlingsfälla sa hon. Min fråga var då direkt – lever han? –Jag har inte vågat titta svarar hon. Jag hoppar in i bilen och vänder hemåt och när vi stannar hos dem så sitter hjärtat i halsgropen kan jag tala om.

Vi går till fällan som har en matta över sej, så jag ser ju inte på håll om det är Lurvas som sitter där, ropar lite, inget svar. Lyfter på hörnet på mattan och där sitter en förskrämd Lurvas. Han far som ett “bösseskott” ur buren och rätt in i staketet, levandes förskrämd, fattar nog inte att det var matte som hittade honom. Hittar ett flyktväg under staketet och ut i skogen.

Jag och grannen kramas och pustar ut, lyckligt slut på äventyret.  Jag går hem igen och trodde att nu sitter han och äter,  men det tog ett par timmar till innan han kom in och åt. Efteråt så gick han ut igen, men när jag slagit mej till ro i fåtöljen, dödstrött, efter att “spänningen” släppt, så slår det i luckan och in kommer han och upp till mej. Ska ligga i famnen, i knät och han snurrar och buttar. KLAPPA MEJ!!!! Jag är i trygghet igen.

Så nu myser vi länge länge.

När husse kom från jobbet gick han och la sej på sin fäll.

Nu stannar han nog inne hela natten. Tack å lov att jag gick ut och letade och pratade med grannarna. Fy fasen vilket slut det hade kunnat bli.

Grannen kom och frågade senare hur det hade gått, vilket jag tyckte var väldigt omtänksamt.

Nu ska vi mysa framför brasan, med en bra bok och en trygg Lurvas i knät.

Ha en bra kväll!!!