Text och Musik Mikael Wiehe Sjunger gör Björn Afzelius Finns på CD:n 1971-2011 med Hoola Bandoola Band.
Kan tolkas på många sätt. Har du Spotify så klicka på länken.
Ibland när krampen släpper...
och man vågar andas ut
och bilderna försvinner
av en pina utan slut.
Efter femton år i fängelse
för nå't, man aldrig gjort
får man kika en sekund genom nyckelhålet
till himmelrikets port.
Det är då, man vill få gömma sej
och gråta som ett barn,
när man jämför hur det är
med hur det hade kunnat va'
När man är med dom, man älskar
och dom som älskar en.
och det inte är för tidigt
och det inte är för sent
nej, just när snäckan öppnar sej,
för att andas en minut
och ingenting av allt, man minns
är vackrare än nu.
Det är då, man vill få gömma sej
och gråta som ett barn,
när man jämför hur det är
med hur det hade kunnat va'
Ja, ensamheten trycker,
som ett par skor som är för små.
För varje steg, man tvingas ta,
blir det svårare att gå.
Men då när slöjan lyfter sej
och murarna bryts ner,
och inte ens horisonterna
begränsar det, man ser.
Det är då, man vill få gömma sej
och gråta som ett barn,
när man jämför hur det är
med hur det hade kunnat va'
Det är då, man vill få gömma sej
och gråta som ett barn,
när man jämför hur det är
med hur det hade kunnat va'
Ha en bra dag alla goa vänner!
2 kommentarer:
"Efter femton år i fängelse
för nå't, man aldrig gjort"
En oliktänkande straffånge på Kuba...?
Tänkte mer på alla de vänner jag har som sitter fast "i ett fängelse" på grund av psykisk ohälsa. Alla veteraner, alla förföljda misshandlade tjejer/killar, osv osv de sitter i "sitt fängelse" och de mår dåligt och ingen fattar för det syns inte.
Skicka en kommentar