Hur jävla dum får man vara

I söndags när jag jobbade så inträffade något som jag hissnade över. Vi säljer ju numera lösglass i kaffestugan. Den boxen står innanför disken, där bara personalen får vara. Visserligen brukar folk kliva innanför och kolla vilka sorter som finns, för det går ju inte läsa på tavlan vad som finns. Hur som helst, jag expedierade kunder och skojade som vanligt med dessa, känner en konstig känsla av att något är det som inte stämmer. Vrider mej åt vänster och där står han, en herre i randig skjorta, och skopar upp glass ur boxen till sej själv. Jag tål väldigt väldigt mycket, men här gick gränsen. Jag får nog kortslutning, jag knackar gubben på ryggen och rösten är något över normalläge – Nä nä nä, här är det VI som serverar glass!!!! Gubben rycker till, ställer glassmuggen på glasluckan, säger något på tyska, backar ut och ställer sej DÄR HAN SKA VARA, på rätt sida disken. Jag tar bägaren och frågar vad han vill ha för sort.

Blir man förbannad eller blir man bara förvånad. Kanske skulle jag stövla in i köket på t.ex Kinnekullegården och laga mej min egen mat

Kollegan Helen dyker bakom receptionsdisken och Mia flyr längst in i köket….. Skrattar sedan när gubben gått ut. Detta blir väl årets historia som vi kommer att minnas.

Som tröst denna dag fick jag cirka tre liter kantareller av lillchefen.

Det inträffar ju alltid något varje år som vi skrattar gott åt senare. Tanten med sin familj som skulle fika, tanten var sur, och hon HATADE Kahls kaffe, de övriga såg väldans ledsna ut för gubben ville ha en räkmacka och enligt tantens så såg man ju inte att det var en räkmacka för det var för lite räkor. Hade nog vaknat på fel sida.

Årets filskakare var också en grej, de ska ju alltid skaka filpaketet, en lyckades söla ner hela 35 brickor, drygt 70 skedar och tallrikar och han fick nog en del på sej själv också. Skaka skaka men korken bör sitta kvar på paketet :)

Busschauffören från Stockholm som inte hittade, inte ens med sin GPS, men han bjöd på detta, vi skrattade gott tillsammans med honom. Dessutom så kallade han vårt fina stora kalkstensbrott för grustaget……

Det här med att fotografera katter är ett dilemma, jag är ju en kattälskare maken likaså, som skulle kunna ha flera katter än de tre jag har, men vi har sagt stopp vid tre. Jag åker till Eva och fotograferar varendaste katt och jag blir så sjuk, så sjuk! jag vill stoppa ner varendaste en i fickan. Nu ska jag ju välja bland alla tusentals bilder som jag tagit från och med augusti förra året, tänkte välja sisådär 20 stycken där av ska Eva välja ut 12 till almanackan plus en till frontsidan. Jag kan säga att detta är besvärligt, riktigt besvärligt.

En liten misse som ser ut så här vill min bonusunge ha. Tyvärr är det kö på lilla Pärlan.

Ja unge och unge förresten, hon är 33 år, men jag fick henne och två till på köpet när jag träffade Olle :)

Igår var jag till garaget oljeslang skulle bytas till en oljebeständig. Felleverans till garaget efter beställning.

Det var jävligt besvärligt att komma iväg igår, hojen ville INTE starta, höll på över en timma, men så plötsligt efter massa meckande och trix så tände det till  och motorn vrålade igång. Det är som om det blir "vacuum" i förgasaren så det inte kommer ner bränsle. Bränslepumpen startar inte för flottörhuset indikerar (?) att det är fullt. Nu bytte Anders pumpen också så då är ett alternativ uteslutet. Får knacka rejält på förgasaren för det släpper det så småningom, det var andra gången i år som det hände. Har iallafall satt "lite myror i skallen" på Anders.

Nu är det strax jobbardax. Olle har semester och har åkt till Söderköping med gästerna som är här från Schweiz.